Feelin' way too damn good
Det känns bra...
Visst, ibland när man sitter och har tråkigt, lyssnar på en massa smådeppig musik och börjar tänka (det är aldrig bra att tänka för mycket) så kan man bli deprimerad. Till och med jag kan komma in i depressionssvackor, man är ju bara mänsklig. Men nu kan jag faktiskt erkänna att jag är jävligt glad.
Visst, jag är smärtsamt singel, jag behöver förmodligen plugga mer för att få bra betyg i skolan, jag pendlar tre timmar om dagen och jag betvivlar på att jag någonsin ska kunna försörja mig på de saker jag verkligen vill. Faktum är att man förmodligen skulle kunna komma på en massa fler saker att gnälla över, men det tänker jag inte.
Alla kan gnälla över sitt liv. Vissa har bra anledningar att vara deprimerade och vissa blir deppiga lättare än andra. Jag vill inte sätta en känga i ansiktet på alla de som han smärtor i sitt liv och jag ber om ursäkt om jag ger det intrycket. Dock vill jag bara poängtera att det finns något bra i allas liv. Oavsett hur mörkt det ser ut att vara i vems liv som helst så finns det alltid något spår av ljus. Någon anledning att hänga kvar i alltihop. Om någon får höra något sånt här så är det lätt att fråga "Vad är min ljusa punkt då?" Dock är det ingenting som någon annan kan peka ut om det är svårt. Det är någonting som var människa måste inse själva.
Jag är inte deprimerad och oavsett hur jävligt man kan ha haft det så vägrar jag att låta folk tycka synd om mig. De senaste sex dagarna har gjort mig speciellt lycklig. Jag har nämligen varje kväll sedan i torsdags ränt ut och träffat samma människor varje kväll. Detta ger en insikt av lycka på flera olika fronter. Dels inser jag att jag har goda vänner nära tillhands som inte verkar tröttna på mig i första laget. Dessutom känner man en lite sorgsenhet någonstans inom sig eftersom man inte tagit sig tid till att träffa sina andra vänner. Det kan både uppfattas som härligt och jobbigt när man har så goda vänner så utspridda i olika kretsar och städer.
Jag ber om ursäkt till alla mina vänner jag inte har träffat på jättelänge. Jag tänker inte skriva upp er personligen, eftersom ni blir ganska många. Men ni vet alla vilka ni är.
Dessutom bor jag i ett stort hus, med en lycklig familj med god sammanhållning. Jag får mat på bordet varje kväll och tjänar lätt pengar genom olika hushållssyslor.
Visst, vissa har det ännu bättre, men ännu fler har det mycket sämre ställt än jag. Kärleken kan vänta, ty jag är för tillfället mellan två olyckliga kärlekar (den bästa tiden för sådana som mig) och framtiden tar vi då.
Ikväll träffar jag lite folk igen.
Det känns bra...
... Det känns jävligt bra faktist.
Visst, ibland när man sitter och har tråkigt, lyssnar på en massa smådeppig musik och börjar tänka (det är aldrig bra att tänka för mycket) så kan man bli deprimerad. Till och med jag kan komma in i depressionssvackor, man är ju bara mänsklig. Men nu kan jag faktiskt erkänna att jag är jävligt glad.
Visst, jag är smärtsamt singel, jag behöver förmodligen plugga mer för att få bra betyg i skolan, jag pendlar tre timmar om dagen och jag betvivlar på att jag någonsin ska kunna försörja mig på de saker jag verkligen vill. Faktum är att man förmodligen skulle kunna komma på en massa fler saker att gnälla över, men det tänker jag inte.
Alla kan gnälla över sitt liv. Vissa har bra anledningar att vara deprimerade och vissa blir deppiga lättare än andra. Jag vill inte sätta en känga i ansiktet på alla de som han smärtor i sitt liv och jag ber om ursäkt om jag ger det intrycket. Dock vill jag bara poängtera att det finns något bra i allas liv. Oavsett hur mörkt det ser ut att vara i vems liv som helst så finns det alltid något spår av ljus. Någon anledning att hänga kvar i alltihop. Om någon får höra något sånt här så är det lätt att fråga "Vad är min ljusa punkt då?" Dock är det ingenting som någon annan kan peka ut om det är svårt. Det är någonting som var människa måste inse själva.
Jag är inte deprimerad och oavsett hur jävligt man kan ha haft det så vägrar jag att låta folk tycka synd om mig. De senaste sex dagarna har gjort mig speciellt lycklig. Jag har nämligen varje kväll sedan i torsdags ränt ut och träffat samma människor varje kväll. Detta ger en insikt av lycka på flera olika fronter. Dels inser jag att jag har goda vänner nära tillhands som inte verkar tröttna på mig i första laget. Dessutom känner man en lite sorgsenhet någonstans inom sig eftersom man inte tagit sig tid till att träffa sina andra vänner. Det kan både uppfattas som härligt och jobbigt när man har så goda vänner så utspridda i olika kretsar och städer.
Jag ber om ursäkt till alla mina vänner jag inte har träffat på jättelänge. Jag tänker inte skriva upp er personligen, eftersom ni blir ganska många. Men ni vet alla vilka ni är.
Dessutom bor jag i ett stort hus, med en lycklig familj med god sammanhållning. Jag får mat på bordet varje kväll och tjänar lätt pengar genom olika hushållssyslor.
Visst, vissa har det ännu bättre, men ännu fler har det mycket sämre ställt än jag. Kärleken kan vänta, ty jag är för tillfället mellan två olyckliga kärlekar (den bästa tiden för sådana som mig) och framtiden tar vi då.
Ikväll träffar jag lite folk igen.
Det känns bra...
... Det känns jävligt bra faktist.
Kommentarer
Trackback
