Taken
Igår umgicks jag med några goda vänner i Lund för att se på bio. När Herr Trollkarl, Fröken Same och jag skulle välja film för några dagar sedan så förtydligade jag att vi kan se vad som helst utom Valkyria, vilket gjorde att det stod mellan en film med Clive Owen (vars titel jag inte kan komma ihåg) och Taken med Liam Neeson. Fröken Same ville inte se på Clive Owen, så det blev taken. Vad Herr trollkarl gjorde där är jag inte säker på... men han fick ta åt sig lite av äran för det fenomenala filmvalet ändå.
Taken handlar om en numera pensionerad CIA-agent (Liam Neeson) som nyligen slagit sig ner i Los Angeles för att försöka bygga upp en relation med sin 17-åriga dotter (Maggie Grace) som för tillfället hålls tillfånga av hans onda ex-fru Lenore (Famke Janssen) och hennes make Stinky McRichpants (Xander Berkeley). Liam Neeson försöker hårt att, trots sin klumpiga bekymmersamhet, bli en riktig pappa.
Hans dotters kompis Amanda (Katie Cassidy) drar dock med Liam Neesons dotter till Paris en dag till hennes bekymrade irländare till faders förtret. Han har sett för mycket ondska i världen för att tro att hans lilla dotter kan klara sig själv. Hans ex-fru tycker han är tramsig. Men tji får hon när deras stackars dotter tillsammans med sin kompis blir kidnappade av onda albaner som använder dem till sexhandel.
Liam Neeson blir inte glad.
De har tagit hans dotter
Han kommer att jaga dem
Han kommer att hitta dem
Och han kommer att döda dem
Så lyder texten på den mörka bioaffishen som på ett briljant sätt lyckas sammanfatta hela filmen. I början verkar Liam, trots sin fenomenala insats i Love Actually från 2003, otroligt obekväm i rollen som lugn och trevlig frånskild fader. Hans karakteristiska röst får honom på något skumt sätt att låta som en bekymrad messias som försöker fjäska för sin dotter och knäppa bilder med sin kodakkamera ifred.
Men det blir bättre. Så fort hans dotter hamnar i trubbel sjunker han in i ett mörkt och vredesfyllt sinnestillstånd med en så skrämmande beslutsamhet att han kunnat få Batman själv att kissa i byxorna. Hans exfru slutar ogilla honom och Stinky McRichpants verkar sjunka ner i skosulorna av Liam Neesons otroliga manlighet när han slänger ut order till sina nära innan han ger sig av på korståg i Europa.
Inför filmen tränades Liam i stridskonsten Shinsai Goshin Kai av dess grundare Mike Gould som tidigare tränat åtskilliga agenter och soldater. Detta märks och uppskattas. Man kan inte göra annat än att fnittra när Liam brutalt slår sig fram från ställe till ställe i jakt efter svinen som förde bort hans ögonsten. Ibland lämnas man till och med gapandes inför den otroliga brutalitet som man aldrig sett förr.
Jag antar att ni upptäckt att jag bara pratar om Liam Neeson angående filmen. Det stämmer mycket väl och är inte helt utan anledning. Detta är en sådan typisk film som Harrison Ford hade fått huvudrollen i (föreställ er Harrison Ford hålla fast en snubbe i kragen, stirra honom djupt i ögonen och säga "I want my family back". Verkar det bekant?"). Dock hade filmen sjunkit i status något oerhört om någon annan än Liam Neeson fullföljt detta uppdrag att spöa upp sexsäljande utlänningar i Europa, eftersom han är så cool!
För utom Neeson så är filmen ganska snygg. Bra regi, bra screenplay och riktigt bra biroller. Dock hade man fortfarande kunnat byta namn på filmen till "Liam Neeson is kicking people asses in Europe" och fortfarande se den med gott samvete.
Man förväntar sig ingen djup film, och det får man inte heller. Man förväntar sig gastkramande action och en stencool irländare i huvudrollen, och det är precis vad man får.
Rekomenderas för:
Folk som helt enkelt älskar actionfilmer med så mycket våld att ögonen vänds ut och in.
Rekomenderas inte för:
Folk som anser att våld inte löser problem och vill se en djup och gullig film.
Taken handlar om en numera pensionerad CIA-agent (Liam Neeson) som nyligen slagit sig ner i Los Angeles för att försöka bygga upp en relation med sin 17-åriga dotter (Maggie Grace) som för tillfället hålls tillfånga av hans onda ex-fru Lenore (Famke Janssen) och hennes make Stinky McRichpants (Xander Berkeley). Liam Neeson försöker hårt att, trots sin klumpiga bekymmersamhet, bli en riktig pappa.
Hans dotters kompis Amanda (Katie Cassidy) drar dock med Liam Neesons dotter till Paris en dag till hennes bekymrade irländare till faders förtret. Han har sett för mycket ondska i världen för att tro att hans lilla dotter kan klara sig själv. Hans ex-fru tycker han är tramsig. Men tji får hon när deras stackars dotter tillsammans med sin kompis blir kidnappade av onda albaner som använder dem till sexhandel.
Liam Neeson blir inte glad.
De har tagit hans dotter
Han kommer att jaga dem
Han kommer att hitta dem
Och han kommer att döda dem
Så lyder texten på den mörka bioaffishen som på ett briljant sätt lyckas sammanfatta hela filmen. I början verkar Liam, trots sin fenomenala insats i Love Actually från 2003, otroligt obekväm i rollen som lugn och trevlig frånskild fader. Hans karakteristiska röst får honom på något skumt sätt att låta som en bekymrad messias som försöker fjäska för sin dotter och knäppa bilder med sin kodakkamera ifred.
Men det blir bättre. Så fort hans dotter hamnar i trubbel sjunker han in i ett mörkt och vredesfyllt sinnestillstånd med en så skrämmande beslutsamhet att han kunnat få Batman själv att kissa i byxorna. Hans exfru slutar ogilla honom och Stinky McRichpants verkar sjunka ner i skosulorna av Liam Neesons otroliga manlighet när han slänger ut order till sina nära innan han ger sig av på korståg i Europa.
Inför filmen tränades Liam i stridskonsten Shinsai Goshin Kai av dess grundare Mike Gould som tidigare tränat åtskilliga agenter och soldater. Detta märks och uppskattas. Man kan inte göra annat än att fnittra när Liam brutalt slår sig fram från ställe till ställe i jakt efter svinen som förde bort hans ögonsten. Ibland lämnas man till och med gapandes inför den otroliga brutalitet som man aldrig sett förr.
Jag antar att ni upptäckt att jag bara pratar om Liam Neeson angående filmen. Det stämmer mycket väl och är inte helt utan anledning. Detta är en sådan typisk film som Harrison Ford hade fått huvudrollen i (föreställ er Harrison Ford hålla fast en snubbe i kragen, stirra honom djupt i ögonen och säga "I want my family back". Verkar det bekant?"). Dock hade filmen sjunkit i status något oerhört om någon annan än Liam Neeson fullföljt detta uppdrag att spöa upp sexsäljande utlänningar i Europa, eftersom han är så cool!
För utom Neeson så är filmen ganska snygg. Bra regi, bra screenplay och riktigt bra biroller. Dock hade man fortfarande kunnat byta namn på filmen till "Liam Neeson is kicking people asses in Europe" och fortfarande se den med gott samvete.
Man förväntar sig ingen djup film, och det får man inte heller. Man förväntar sig gastkramande action och en stencool irländare i huvudrollen, och det är precis vad man får.
Rekomenderas för:
Folk som helt enkelt älskar actionfilmer med så mycket våld att ögonen vänds ut och in.
Rekomenderas inte för:
Folk som anser att våld inte löser problem och vill se en djup och gullig film.
Kommentarer
Trackback
