blaanam

And you look at me and say
I'm your best friend every day
But I wish for something, wish for something more
Oh, I love you like a friend but let's not pretend
How I wish for something, wish for something more



På vissa sätt är det jävligt humoristiskt att analysera ens prioriteringar.

Folk som talat med mig om hur stressade de är inför (eller efter) ett prov, eller så lite som snackat skola med mig, vet oftast om att min syn på prov och sådant är ganska laid back. Faktum är att den kanske är lite väl laid back? Jag hade nyligen slutprov i kemi och fysik och bekymrade mig inte särskilt mycket alls. Studerade mer än vanligt, men oroade mig inte. För ett tyskaprov för några dagar sedan pluggade jag inte alls, men oroade mig inte ett dugg (fick för övrigt VG).
   Men nu när andra, till synes mindre betydelsefulla saker, dyker upp så kan jag bli riktigt bekymrad och eftertänksam. Dels har vi en dans-performance i idrotten ganska snart och så har vi i musikundervisningen en period då vi ska bilda band och repetera in låtar som vi ska spela upp för folk. Av någon anledning är jag lite småparanoid över huv i hela världen man ska lyckas med detta.
   Det kan kanske vara någon gammal vana som hänger i sedan teatertiden, att man vill göra en så bra jävla föreställning som möjligt, no matter what. Förmodligen... aja... det löser sig väl.

Den vita dovhjorten besöker foderplatsen vid Kristinelund nästan varje dag. Detta glädjer mig.


"With a voice of thunder, no doubt, and perhaps even a penis of lightning" - Genghis Khans bror Kaichun i "Lords of the Bow", Conn Iggulden.