Bad Taste; titeln säger allt, eller?
Filmen Bad taste (1987) - av Peter Jackson - handlar om hur den lilla Nya Zeeländska byn Kaihoros befolkning plötsligt försvunnit spårlöst. Regeringen skickar Alien Investigation of Defence Service (AIDS) för att undersöka saken, samtidigt som en oskyldig präst - eller vad i hela världen han skulle vara för något - (Craig Smith) åker dit för att missionera - eller nått. Prästen blir kidnappad av rymdvarelserna eftersom han - tillsammans med resten av den försvunna befolkningen - skall malas ner och säljas som råvaror till en intergalaktisk hamburgerskedja. AIDS-teamet gör sitt bästa för att brutalt slakta varenda en av dem med hjälp av macheter, kulsprutor, raketgevär och motorsågar.
Innan jag börjar själva recensionen så kännar jag att lite bakgrundshistoria om folmen är nödvändig, ty utan den är filmen ingenting. Filmen började som en kortfilm om en präst som blir uppäten av kannibaler, men utvecklades sedan till så mycket mer när skaparen Peter Jackson (bilden) såg dess potential. Många hade förmodligen kallat filmen "lågbudget",
vilket är orättvist eftersom de faktiskt inte hade någon budget.
Produktionen pågick under fyra års tid då Peter Jackson filmade med sina vänner som skådespelare om helgerna. Han regisserade, producerade, gjorde latexmasker, byggde vapen "skrivit manus" (egentligen filmade de bara idéer som jackson kommit på under veckan helt utan manus), producerat, filmar, klippt, gjort specialeffekter och är två (!) huvudroller i filmen.
Framåt slutet av filmen så upptäcktes han dock av New Zealand Film Commission som tilldelade honom en budget eftersom de var så imponerade över vad han redan gjort.
Nu är han en av världens mest kända regissörer.
Jag såg filmen tillsammans med lite fel sällskap, (no offence killar). Faktum är att mina två kära kamrater ogillade filmen så mycket att vi halvvägs igenom bytte film att se. När jag tänker efter var jag itne heller särskilt imponerad. Man märker dock att den började som en lite småoseriös film och sedan utvecklades till en "riktig" sådan. Våldet är löjligt, de flesta skådespelarna såg ut att gå i sömnen och "manuset" var skrattretande! Så varför älskade jag vad jag såg?
Jo, i egenskap av inte bara observerande utan även handlande filmnörd som själv drömmer om en karriär i filmbranshen så såg jag inte filmen som varje regissör vill att folk ska se filmen på. Istället för att uppmärksamma handling och dylikt så tittade jag på kameravinklar, rekvisita och (främst av allt) specialeffekterna. Jag försökte identifiera vad de använde som blod och organ och försäkte räkna ut hur jag skulle kunna göra liknande effekter i kommande filmprojekt.
Länge fram i filmen när det verkar som om Jackson bestämde sig för att fokusera på våldsscener, eldstrider och snabba vändningar i handlingen så blev allt mycket bättre (detta sågs dock hemma under ett annat tillfälle). Man kunde nästan märka ut var Jackson fick sin budget eftersom de innan undvek att visa krossade bilrutor och dylikt i bild men plötsligt sprängde både bilar, hus och får (I kid you not).
Skådespeleriet var fortfarande halvkasst av de flesta, dubbningen var besvikande uppenbar och vissa anatomiska saker var underbart ologiska. Dock slutade man fokusera på fejkblodet efter ett tag och dreglade nu över Peter Jacksons hemmagjorde aliendräkter (sjukt imponerande) som han själv gjort i sin mammas kök.
Om jag inte hade varit filmnörd hade jag aldrig gått nära den här filmen. Detta för att jag itne köpte den för att jag vörväntade mig att den skulle vara bra (HA!), utan för att den representerade allt jag drömde om. Att kunna börja småskaligt genom att spela in en film med sina vänner som sedan utvecklas till en karriär som filmskapare. Jag brinner för det jag gör och hoppas verkligen att mina ambitioner håller i sig.
Jag kommer förmodligen aldrig någonsin se den här filmen med mina vänner igen, men den kommer ändå alltid ha en speciell plats i min filmsamling.
Rekomenderas för:
Filmskapande entusiaster som söker inspiration i splattereffekter och som tycker om att dregla över att filmen kan jämföras med ens eget skräp.
Rekomenderas inte för:
Resten
Innan jag börjar själva recensionen så kännar jag att lite bakgrundshistoria om folmen är nödvändig, ty utan den är filmen ingenting. Filmen började som en kortfilm om en präst som blir uppäten av kannibaler, men utvecklades sedan till så mycket mer när skaparen Peter Jackson (bilden) såg dess potential. Många hade förmodligen kallat filmen "lågbudget",
vilket är orättvist eftersom de faktiskt inte hade någon budget.
Produktionen pågick under fyra års tid då Peter Jackson filmade med sina vänner som skådespelare om helgerna. Han regisserade, producerade, gjorde latexmasker, byggde vapen "skrivit manus" (egentligen filmade de bara idéer som jackson kommit på under veckan helt utan manus), producerat, filmar, klippt, gjort specialeffekter och är två (!) huvudroller i filmen.
Framåt slutet av filmen så upptäcktes han dock av New Zealand Film Commission som tilldelade honom en budget eftersom de var så imponerade över vad han redan gjort.
Nu är han en av världens mest kända regissörer.
Jag såg filmen tillsammans med lite fel sällskap, (no offence killar). Faktum är att mina två kära kamrater ogillade filmen så mycket att vi halvvägs igenom bytte film att se. När jag tänker efter var jag itne heller särskilt imponerad. Man märker dock att den började som en lite småoseriös film och sedan utvecklades till en "riktig" sådan. Våldet är löjligt, de flesta skådespelarna såg ut att gå i sömnen och "manuset" var skrattretande! Så varför älskade jag vad jag såg?
Jo, i egenskap av inte bara observerande utan även handlande filmnörd som själv drömmer om en karriär i filmbranshen så såg jag inte filmen som varje regissör vill att folk ska se filmen på. Istället för att uppmärksamma handling och dylikt så tittade jag på kameravinklar, rekvisita och (främst av allt) specialeffekterna. Jag försökte identifiera vad de använde som blod och organ och försäkte räkna ut hur jag skulle kunna göra liknande effekter i kommande filmprojekt.
Länge fram i filmen när det verkar som om Jackson bestämde sig för att fokusera på våldsscener, eldstrider och snabba vändningar i handlingen så blev allt mycket bättre (detta sågs dock hemma under ett annat tillfälle). Man kunde nästan märka ut var Jackson fick sin budget eftersom de innan undvek att visa krossade bilrutor och dylikt i bild men plötsligt sprängde både bilar, hus och får (I kid you not).
Skådespeleriet var fortfarande halvkasst av de flesta, dubbningen var besvikande uppenbar och vissa anatomiska saker var underbart ologiska. Dock slutade man fokusera på fejkblodet efter ett tag och dreglade nu över Peter Jacksons hemmagjorde aliendräkter (sjukt imponerande) som han själv gjort i sin mammas kök.
Om jag inte hade varit filmnörd hade jag aldrig gått nära den här filmen. Detta för att jag itne köpte den för att jag vörväntade mig att den skulle vara bra (HA!), utan för att den representerade allt jag drömde om. Att kunna börja småskaligt genom att spela in en film med sina vänner som sedan utvecklas till en karriär som filmskapare. Jag brinner för det jag gör och hoppas verkligen att mina ambitioner håller i sig.
Jag kommer förmodligen aldrig någonsin se den här filmen med mina vänner igen, men den kommer ändå alltid ha en speciell plats i min filmsamling.
Rekomenderas för:
Filmskapande entusiaster som söker inspiration i splattereffekter och som tycker om att dregla över att filmen kan jämföras med ens eget skräp.
Rekomenderas inte för:
Resten
Kommentarer
Trackback
